Visst gör det skillnad. Att ha bra koll på stor och liten bokstav kan vara avgörande för hur trovärdig en text och en skribent uppfattas.
I många fall finns det självklara regler som man sällan reflekterar över, till exempel att det ska vara stor bokstav på för- och efternamn, på platser, företag och i början av meningar.
Men ganska snabbt blir det svårare och uppfattningarna om vad som är rätt och fel blir fler och fler.
Förkortningar, namn med flera led, företagsnamn med bara versaler, företag med versaler mitt i namnet. Förkortningar som blir vardagsord, utländska förkortningar, fackspråk kontra vardagsspråk – det där kan vara riktigt knepigt.
Grundreglerna
Men det finns ändå några grundregler att hålla sig till. Om vi börjar med förkortningar av företag, organisationer och länder så handlar det om uttalet. Säger vi namnet bokstav för bokstav eller sägs det som ett helt ord? Om det är bokstav för bokstav som SMHI, UD och USA ska det vara versaler, men läses förkortningen som ett ord blir det små bokstäver utom på den första eftersom det är ett namn. Så här: Nato, Bris och Sida.
Men Ikea, Asea och Saab kanske någon undrar? Klassiska och internationellt kända företag som själva skriver sina namn med genomgående versaler, men språkregeln säger att de bara ska versal begynnelsebokstav.
I övrigt kan företag skriva sina namn enligt egen praxis om de inte bryter mot etablerade språkregler som till exempel PrisXtra och TeliaSonera. Det är inte godkänt med versaler mitt i namn.
Myndighetsnamn
Myndighetssverige har en egen regeluppsättning, som till vissa delar skiljer sig från det allmänna och etablerade systemet att skriva offentliga instanser. Myndigheterna tycker att i stort sett alla offentliga funktioner med en egen organisation och verksamhet ska skrivas med versal första bokstav. Det håller inte alla språkvårdare med om.
En gammal tumregel på det området är att myndigheter och instanser som är unika och fristående ska skrivas versalt, som Socialstyrelsen, Högsta domstolen och Försvarsmakten. Däremot säger samma regel att myndigheter och instanser som inte är unika, som tingsrätter, länsstyrelser och kommunala förvaltningar och nämnder, ska skrivas med liten begynnelsebokstav. Det är också den regeln som är dominerande i mediernas språkbruk, men myndigheterna själva tycker alltså tvärtom och skriver allt från tingsrätten i Karlstad, kommunstyrelsen i Vallentuna och justitiedepartementet med versal begynnelsebokstav.
Vardagsorden
Teknikutvecklingen har gett oss många apparater i hemmen och många nya vardagsord. Ofta är orden förkortningar av längre och mer komplicerade uttryck och lika ofta hämtade direkt från engelskan. Allt från tv via cd och dvd till sms. Ursprungligen när de nya begreppen dyker upp skrivs de med genomgående versaler då de inte är uttalbara. Men på svenska finns regeln att de skrivs gement när de etableras som ord i vardagsspråket. På engelska hålls dock versalskrivningen kvar, samma sak på bland annat tyska och franska.
En annan sak att tänka på är i vilket sammanhang texten ska användas. Är den avsedd för en allmän läsekrets eller för en specialiserad publik? På många områden finns regler för det egna fackområdet, ord som i en branschtidning eller facktidskrift skrivs med versaler eller versal förstabokstav skrivs i det allmänna nyhetsspråket ofta med gemener. Skrivningen av namn på sortbeteckningar inom djur- och växtriket, liksom på begrepp inom vetenskap och medicin kan skilja mellan fack- och allmänspråk.
Reglerna kan tyckas många och det finns ännu fler än de ovan. Men att vara noga med storleken på bokstäverna är viktigt om texten ska falla läsaren i smaken.